Mina ätstörningar.2

Förr ville jag vara så sund det bara gick. Visst vill jag fortfarande vara en sund människa men på ett helt annat sätt. Förr var jag inte sund i mina ögon om jag åt minsta lilla godisbit, kaka, skräpmat etc. Jag trodde verkligen att min kropp både från utsidan och insidan skulle förändras om jag gjorde det. Jag visste att det inte skulle visa något på vågen men KÄNSLAN, som det så mycket handlar om, var att jag inte längre var en sund människa. Förmodligen hade jag nog en någerlunda jämn blodsockernivå men konstant så låg som det bara gick. Jag var så van, hade hållit på så länge och trodde att det skulle kännas så som det gjorde för mig då, att alltid vara lite hungrig, ganska orkeslös och trött. Detta var inget jag varken reflekterade över el förstod då. Jag har en stark vilja och vägrade inse att jag var just trött, hungrig och levde på gränsen. Nu i efterhand är jag så mycket piggare, orkar så mycket mer och har framförallt så mycket lättare att le. Önskar, hoppas och vill se till att alla som kämpar idag ska få känna den känslan jag känner nu för tiden. Jag äter när jag är hungrig, tills jag blir mätt. Försöker se till att aldrig hamna "där nere" där jag alltid var förr. Det känns lite som att hela sjukdomen håller till "där nere". Det gäller att våga ta sig upp. Jag har gjort det och tänker aldrig dyka ner igen.
Vet att vissa inte tror mig men jag åt faktiskt godis nästan varje kväll förra veckan. ;0) Det har inte hänt något annat än att jag blev av med det sötsuget jag hade de kvällarna och fick njuta av lakrits som jag älskar.